Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vätte hans nötta paltor. Han kröp huttrande ihop,
icke ens hämndtankarne kunde längre värma hans
tröga blod.
Han gjorde en kraftig ansträngning för att rycka
upp sig ur den försoffning, hvarmed hunger och köld
hotade att binda honom. Nog borde han ändå hämnas
på dem där nere i byn, ställa till något riktigt otäckt.
Redan i förväg skadeglad började han fundera för
att hitta något, sak samma hvad. Hungerplågorna
tilltogo. Ibland brände det som.eld, stundom kylde
det likt is. Han skar tänderna, sparkade i marken,
stötte fram hädelser .. . nej, det blef outhärdligt, på
ett eller annat sätt nödgades han göra slut... slut...
ja hellre det än att ligga här. Slut, det var ju också
en befrielse ... men att afstå från sin hämnd ... gafs
det då ingen möjlighet att förena dessa båda?
Han tänkte, så att den vid hvarje
ansträngning ovana hjärnan värkte därvid. Hungerkvalen
hjälpte honom, raseriet ökades och tänderna gnisslade
mot hvarandra. Plötsligt blef han stel som en pinne,
medan ögonen sökande drogos ihop, som om de på
afstånd skådat något, och ett fult löje krusade hans
läppar, en tanke höll på att arbeta sig fram ur
hjärnans virrvarr. Han vred och vände sin idé,
granskade den med små korta nickningar och ett
illpa-rigt blinkande, förkastade somligt men behöll det mesta.
Hans nyvaknade men hufvudlöst starka längtan efter
ett slut hade låtit honom finna hämnden.
Det var redan mörkt, då han lämnade sin plats
på kullen och tassade tillbaka mot byn. Hans gång
påminde om soldaten, som han ju varit, stegen togos
spänstiga fastän ljudlösa; första gången under ett långt
onyttigt lif hade han funnit ett mål, för hvars
ernående det var värdt att göra något, och det gaf honom
oanade krafter. Han skrattade nästan fulltonigt rent,
nu visste den svage, hur han skulle träffa de starke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
