Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det grämde honom väl, att han ej förmådde göra de
rike, proppmätte storkaxarne någon materiell skada
— ifall han blott ägt en tändsticksask! — nå han
ämnade åtminstone ställa till så mycket förargelse som
möjligt för en bland dem.
Rätt mot logen vid den gård, han sist besökt,
styrde han kosan. Vid grinden stannade han och
lyssnade. — Nej, icke ett ljud förrådde, att man märkt
honom. Raskt klättrade han öfver staketet, grinden
kunde knarra, smög förbi boningshuset, mot hvilket
han spottade i triumferande ilska, och slank in genom
den olåsta logedörren.
Hållande händerna utsträckta framför sig trefvade
han efter väggen, bönderna plägade alltid hänga
seldonen på ett visst ställe, och hittade han det, då ...
då...
Oväntadt hördes ett doft hundskall utanför.
Jaså hundarne, dem hade han glömt. Ett
ögonblick tyckte han sig känna deras tänder i sitt kött
och den vanvettiga skräcken för dessa obarmhärtiga
fiender kom honom att sjunka ihop som en trasa.
Men så erinrade han sig, att dörren var stängd. Han
hånlog; med ett dylikt hinder mellan sig och dem
vågade han göra det. Han skyndade sig, skulle han
då aldrig hitta ett rep, en rem, hvad som helst. Han
stötte i mörkret mot någonting smidigt, som vek undan
vid hans beröring, trefvade ifrigt därpå och kände
remtyg. Ha ha ha! han hade ändtligen funnit, hvad
han sökte, nu skulle han visa dem . . .
Tvenne hundar sprungo under tiden af och an
utanför laduväggen och skällde. Landstrykaren
lyssnade hångrinande. — Skäll, rackor! mumlade han.
— Dörren ä’ stängd. — För att öfverraska honom
måste gårdsfolket först väckas, kläda sig och . . .
dessförinnan hade han utfört sitt uppsåt, sedan kunde de
gärna finna honom.
Nornan 1902. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
