- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
84

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Patron, nog tusan kunde han ha gett’ mej
en liten grötslick allti’.

— Din sakramentskade strykare, smörj skulle du
ha å inte mat! ljöd svaret. — Spring in efter min
kavaj, Fia, vi ska’ me’ ens leda den här rackarn te’
länsman, han ä’ nog oppe än, för di’ har främmande
där i kväll.

Tiggaren hade blifvit fullkomligt känslolös, när
han insåg, att han icke heller nu skulle erhålla någon
mat. Han lät utan motstånd de kringstående slita i
sina paltor, och då husbonden eller drängen ibland
knuffade honom onödigt hård t, jämrade han sig icke
ens. Hotet med länsmannen väckte väl hans fruktan,
men det var kanske så godt att de förde honom dit,
hans fiende lagen var stundom barmhärtigare än
människorna, som aldrig varit hans vänner.

Med stötar och slag tvingade bonden
landstrykaren att resa sig, och sedan den förre bundit en
repstump kring hans ena arm, begåfvo sig herre och
tjänare i väg för att’lämna fången i rättvisans händer.

Slö och tigande lät vagabonden föra sig ur ladan.
Först när hundarne morrande närmade sig, vaknade
han ur sin dvala. Bonden hutade åt djuren och
gnällande drog de sig undan, medan drängen öppnade
grinden. Och under en tystnad som blott bröts af
tjänarens svordomar och husbondens salvelsefulla
ut-gjutelser skredo de tre framåt utefter landsvägen.

En rad fönster lyste oförmodadt mot dem i natten.
Med en förlägenhet, som han fruktlöst sökte dölja,
gick bonden uppför länsmansgårdens trappa och
knackade på förstugudörren.

Vagabonden, kring hvars nacke drängen gripit
tag, stod nedanför och undrade, hvad de ämnade göra
med honom. Men hans hjärna hade domnat bort
och han förmådde ej annat än fundera öfver om
man ej snart ämnade gifva honom något ätbart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free