Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bostad. Af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje, färg och form verkligen förmå skänka. Det är
för dem idel barnsligheter, någonting som man kan
pjollra med småttingar om, men knappast på allvar
proklamera *att en stor och bred och fullvuxen man
skall iakttaga och reflektera öfver. Man respekterar
konsten gärna, i hög grad och utan tvifvel, när den
uppträder i form af en tafla i ram, en skulptur på
piedestal eller en byggnad i Venedig, men då behag
och skönhet som en solstråle komma indansande i
rummet, smyga utmed väggar och tak och sopa
öfver, till och med möblerna, då äro få utvalda att
ta’ emot dem med öppen famn.
Förr i världen vojro ju våra aristokrater de, som
i främsta rummet tillgodogjorde sig modern konst och
omsatte den i allt. De framhöllo den i sina
byggnader och rum, sina kläder, möbler och smycken.
Nu bibehålla de endast denna gamla goda tradition
vis å vis kläderna. Och se på den bildade och rika
medelklassen, som i stället för att, medveten om sin
tidsenliga kraft, borde bära den nya kulturen och i
allt omsätta denna, huru den trånsjukt bildar sitt hem
»å la empire» eller »Gustave III» och med anornas
teatraliska märke ber om förlåtelse att den ej förr
blifvit född. Och titta då på våra reela och simpla
borgare, goda och sunda människor, huru de styra ut
sin våning, pyllsigt och grant, som en positivspelare
sin apa, och —»
»Ja, men så ha vi då i stället våra konstnärer!»
»Gud vet hvar de äro, då det gäller det som är.
De älska att drömma och se endast då. Då arbeta
de, och då ge de oss något skönt. Eljest äro de
nästan lika blinda som vi andra. Ett arkeologiskt
vetande får så ofta ersätta smakens förfining, ett
historiskt formbegrepp remplacera känslan för det
sköna. Hur sällan uppskattas icke det ändamålsenliga,
i form och färg harmoniska, enbart för sin egen skull!
Noman 1902. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
