Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bostad. Af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan honom. Med sin ioo-åriga svulst är han
också ohöflig mot din veka, smärta figur. Kör ut
honom! Det finns ingenting värre än gammalt folk,
som går igen.»
»Jo, ett till!»
»Hvad då?»
»Ungt folk, som går och predikar!» Vi gingo.
»Blunda, då du går genom förmaket!» ropade
hon till mig, »det är i ’Louis seize’.»
Jag hade nästan anat det. Och salongen i
»quinze», matsalen i »Henri deux», tamburen
»fornnordisk».
»Har din man blifvit arkitekt eller arkeolog»,
frågade jag, »efter hvartenda rum är ett
lärdoms-prof?»
»Nej, han är fortfarande direktör i XY-banken»,
skrattade hon och öppnade tamburdörren. Midt för,
i en nisch, stod »Snöklockan» — denna stackars lilla
snöklocka.
Vi sågo genom ett par våningar, som annoterats
till följd af sitt läge. En marmortrappa ledde till en
marmorerad förstuga med en i rik chokoladfärg
orne-rad ingångsdörr. Tamburen, smal och lång som en
klockkedja, bildade förlängningen på
serveringskorri-doren, som ändade i klosetten. Med en viss möda
krånglade vi oss så småningom emellan alla de
uppslagna dörrarna och kommo från skymningen in i
matsalen. Ett stort, kvadratiskt rum med fem
»deux-battants’er», fyra fönster och en utomordentligt rik
kakelugn. Den var så grann och så grön, att våra
ögon formligen fascinerades däraf. Rummet försvann.
Alla tänkbara gamla historier funnos där omsatta i
glänsande majolika. Den såg ut så här. Nedtill:
läderornament, over, pärlstafvar, akantusblad,
diamant-kvadrer, hvalfstenar, maskhufvu’n; på midten: ängla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
