Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bostad. Af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det stora hvardagsrummet. Detta föreföll högre i
taket, med ett långsträckt fönster på bortre kortsidan
och med en ganska hög brösthöjd. Ljuset föll
härigenom samladt och något uppifrån in i rummet, så
att den bortre delen, som upptog ett inbyggdt parti
omkring kakelugnen, låg i en mer borttonande dager.
Panelen var låg och hvitpolerad, utan nyanser,
liksom allt träarbete å dörrar och foder, hvilkas
profiler hade en särskild valör. Färgen på träet var
tydligen lagd med skarp hänsyn till väggbeklädnaden,
som utgjordes af ett slags gråpapperstapet, däri ett
svagt blommönster skymtade fram i hvitt och grönt,
ty panel och tapet både kontrasterade och smälte
ihop på ett förtjusande sätt. Det släta taket, med
sin böjning ned mot väggen, hade äfvenledes tonats
hop med panelen.
Rummet bildade sålunda i och för sig en lugn
och tacksam fond för möbler och lös dekorering, där
endast konsekvenserna vis å vis dessa behöfde
fullföljas för att en väl afrundad och helgjuten
rums-karaktär skulle erhållas — eller också hade familjen,
som flyttat dit, redt in alltsammans med hänsyn till
sin smak, sina behof och sina möbler.
Öfver hela golfvet låg utbredd en mörkt
gråviolett matta med en färgstark bård, och de lätta,
ljusa gardinerna, med högröda prickar, hängde rakt
åt sidorna och kunde dragas framför rutan vid starkt
solsken. Möblerna voro hållna i ett träslag, som
polerats i grå, skimrande ton, medan soff- och
stolsitsar klädts med brokigt väfdt tyg i rödt, hvitt och
grönt. Själfva möbelformerna voro också uppfriskande
att se, ty ingenstädes mötte man dessa efterhängsna
formbildningar och meningslösa ornament, som en
gång varit karaktäristiska för sin man och sin tid,
men sedan öfvergått i »stilform» och af vana och
tanklöshet i förening säges om och om igen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
