- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
109

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då solen sjunker. En bild från nordligaste Sverige af E. Walter Hülphers. Med teckning af C. Althin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och snart sofva människor och djur i den stora
tystnaden, så stor att man tycker sig höra sofvandes
lugna, sakta andedrag.

Och Herrens hand är öfver människor och djur,
då solen sjunkit.

*



Men vargen och järfven och lon, renpesten,
skar-snön och rentjufvar har Gud låtit komma till världen
för att lappen ej skall glömma att bedja. Många som
det gått väl i händer ha glömt det och gjort sig egna
seitar, men Gud kväste dem alltid * och fördärfvade
dem, så att de miste alla sina renar och måste gå
ner till vattendragen att lefva som fattiga fiskarlappar
eller af de smulor, som de kunde sammantigga af de
svenske. Och Gud har också gett lappen brännvin
till en pröfning och frestelse, som skall bränna sönder
hans ben, om han faller...

Det var vid den tiden, då Jesus började gå
omkring ibland oss bland fjällen. Vi kallade honom för
Jesus, därför att han var så blid och god och därför
att han var så vacker. Oj, oj, oj, hvad han var vacker.
Hans hår var långt och mjukt som på en ung vaja
och hans skägg var strålande hvitt som en snöblink.
Och hans ögon, oj, oj, oj, sådana ögon! Stora som
renens då solen sjunker och milda, fridfulla som hans.
Jesus predikade mot brännvin och seitar och bad oss
lappar hålla oss till hans och de svenskes Gud. Och
våra kvinnor kommo till honom i stora flockar och
med sina barn. Men vi män stodo ännu emot honom
och höll o på våra gamla gudar, ty vi hade hårdare
hjärtan. Ja, det fanns till och med de ibland oss som
hatade honom, därför att han vände våra flickors
sinnen ifrån oss, så att de ej ville gifta sig med oss
allt för våra synders skull. Och jag är intet annat
än en stackars fattig lapp, men Herren frälste mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free