- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
114

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemgången hos Brunius. En Norrlandsbild af Hugo Samzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lunda påstå att du ensam supit opp alltsammans,
förstår du — — nej, hör du, försök inte med mej, bort
med schalettsnibben från ögona och se ut som
människa i syna. Du är ingen Glycera.

Och löjtnant Brunius stiger tvärt opp, kastar
servetten i sopptallriken och går till piphyllan och stoppar
ett sjöskumshufvud proppfullt med finnblader. Tänder
med elddonet, öppnar köksdörren på glänt och blåser
föraktfullt ut en pust rök. Han går in i sängkammaren,
men vänder nästan ögonblickligt tillbaka till salen,
rycker opp köksdören och skriker: »Hör du, ta och
släng rentungan på den plattnosiga tjuflappen härnäst
han kommer, och hälsa från mig och säg, att har inte
mina andra renar bättre tungor, så kan vargen gärna
få ta dem också, liksom han ju i år påstås ha rifvit
tre korrenar och en vaja*. Och din sötsoppa kan du
slå under akjan åt honom, så att han fastnar i klistret.»

Rutger Brunius är ganska emouverad. Här sitter
han ensam midt i vilda skogen en helig trettondag,
spisar den värsta rappakalja, har int$ en tår våtvaror
hemma och har två mil till kamraterna i kyrkbyn.
Det var en dumhet att någonsin söka detta nybygge,
som var svårbrukadt alldeles obarmhärtigt. Här
förspillde man ju hela sin ungdom — och Kristin var
på det hela taget ful och saknade begrepp om
matlagning. Här skulle »med all omtänkelig flit göras
odlingar» — ja, de visa herrarna i länsstyrelsen kunde
ju själfva komma hit och amusera sig.

Löjtnanten spratt till, det var bestämdt
Broman-ders bjällror. Dång, kling, dång, kling — det var
ingen tvekan längre. Brunius skyndade ut på bron,
medan yrsnön hven mot nattrocken, som nu — sedan
den enda kvarsittande »stroffen» gått sönder och repet
fallit bort — flög som en kosackkappa kring den tunna

* Vaja = renko.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free