Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de lefvat lyckligast. Walter hade aldrig erfarit denna
obetvingliga lust att bota medmänniskor och
återskänka dem åt lifvet, som stundom besjäla de stora
andarne. Det var en erfarenhet af helt annat slag,
som fört honom in på läkårebanan. Han hade gjort
en promenad en tidig höstmorgon och fått blicken
öppen för höstens skönhet.
Kort tid förut hade han kommit öfver en
uppsats af en bekant engelsman angående
nödvändigheten af sysslolöshet och kontemplation. Han var
då knappt tjugu år gammal och hade sett och
upp-lefvat föga, men han hade anat sig till en del sanningar.
Grubblare till sin själsläggning, var han uppfylld af
en frisk och ungdomlig håg för arbete. Därför
förstod han icke eller ville icke förstå detta kraf på
sysslolöshet, som de öfverretade nervernas män
framställa.
Den digra läroboken hvilade i hans hand lätt
och behagligt såsom en väl afvägd skofvel i en
duktig arbetares, och hvad han läste fäste sig i hans
minne utan att det kostade honom nämnvärd möda.
Hvad var då naturligare än att han skulle arbeta med
glädje! Men af alla kunskaper, han inhämtade, byggde
han sig en värld af annat utseende än den, hvari
människorna i allmänhet lefva. Han tyckte sig lefva
i den stora gränslösa rymden, endast tillfälligtvis
bunden vid en planet. Krafterna i universum, som han
kände genom deras verkningar, voro hans vänner. Han
var behärskad af den fullkomligaste lydnad emot dem,
icke emedan han fruktade dem, han var mäktig äfven
af trots, men emedan han vördade deras
öfverens-stämmelse med hans eget väsen.
Det hade varit strålande vackert den morgon,
då Walter fått blicken öppen för höstens skönhet.
Leran hade legat varmt brun såsom sepia, löfträden
stått gjutna i brons, bergen glittrat och ett rosenskim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
