Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjön, de senare äro i allmänhet de magraste, men
också de förra äro synnerligen lättarbetade.
Lottkast-ningen, som hålles, blir därför blott en formalitet. Så
äfven denna gång.
På Walters anpart hade fallit liket af en kvinna.
Vaktmästaren var honom behjälplig att lyfta det ur
kistan och föra det upp på dissektionssalen. Efter
en kort stund var arbetet i full gång.
Bråddöd medför stundom, att ett drag af lifvet
bevaras, som eljest skulle hafva utsläckts. Denna kvinna
hade dött en hastig död, hon hade blott hunnit trycka
den högra handen upp emot bröstet med ett
krampaktigt grepp, som stelnat, och så hade det varit slut.
När armen rätades ut och tvingades ned jäms med
sidan, undergick hennes ansiktsuttryck någon
förändring. Det spända, smärtsamt tillstramade om
munnen upplöstes och läpparna skilde sig, blottande
tänderna, liksom till ett skratt.
Utsträckt på rygg låg hon nu på bordet med
ögonen halföppna och riktade i taket, munnen gapande,
armarna utmed sidorna, hela ställningen präglad af
en maktlöshet, en slapphet, ett uppgifvande af det
hela. Det föreföll Walter att det låg något hemskt
och föraktfullt i detta skratt, en ringaktning så
medveten och menad, att t. o. m. döden inför densamma
måste mista sin storhet och högtidlighet. Kvinnan
hade den min, som är människoansiktets sista, den
hvarmed människan öfverlämnar sig åt mullen och
maskarna.
Väl är för medicinaren liket på dissektionsbordet
icke mer bilden af en människa som dött, utan blott
och bart en organism, som skall studeras, en
illustration till läroboken, ett öfningsobjekt! Dcck torde det
hafva inträffat äfven med den mest känslolöse och
härdade, att han någon gång inför dessa grinande
och stirrande kadaver gripits af en stämning af respekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
