- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
143

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt lif på fattighuset. Hon nämnde namnen på
kamraterna, hon berättade om deras elakhet, deras
skröpligheter och sjukdomar. Hon hade varit på
inrättningen under ett par år. Allt ifrån början hade de
gamla hjonen sammangaddat sig emot henne, dessa
eländiga, som framsläpat dag efter dag till år, ökande
utan att tänka därpå den fond af olycka och uselhet, *
hvaraf lifvet öfverflödar. Hon,’ som under sin makes
lif lefvat i drägliga omständigheter, tycktes dem vara
representanten för all den lycka, som förmenats dem.
Därför vände de emot henne hela sin bitterhet.

Slutligen en dag hade de börjat tala till henne
om hennes dotter. De hade förut talat till henne
om hennes ägodelar, som gått ifrån henne, det hade
plågat henne mindre. Då hade hon kunnat svara
dem, nu teg hon. Då hade de skrattat åt henne,
de som lågo lama i sängarna hade skrattat, och de
som gingo uppe hade börjat sjunga med skrälliga röster
visor om dottern, oanständiga visor, som de mindes
från sin ungdom.

Vid jultiden kom underrättelse om flickans död.
Då hade hjonen samlat sig kring modern för att läsa
brefvet. Det stod icke mycket däri, endast att dottern
dött utan att efterlämna tillgångar. Så hade de tagit
brefvet och läst upp det högt, de som kunde läsa,
och när de kommo till, att ingenting fanns efter den
döda, så hade de beskärmat sig och smädat hennes minne.

Gumman hade allt ifrån sin ungdom varit strängt
religiös. Därför hade hon talat hårda ord öfver
dottern, när hon reste från hemmet, hårdare sedan, då
ryktet kom om hennes förnedring. När dödsbudet
nådde den gamla på fattighuset, var det, som om
’hon känt ett sting i sitt samvete. Så hade hon
lämnat brefvet till kamraterna att läsas, liksom för
att i deras omdömen söka rättfärdigande, men det
hade icke lyckats henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free