Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur vanmäktigt det skulle vara att få denna gamla
okunniga kvinna att förstå. Så greps han af vrede.
— Ni lägga edra döda i kistor och gräfva ner
dem i jorden och låta dem ligga där och blifva till
mask och mull! De kära anletsdragen börja lefva,
till vidriga maskar förvandlas de. Ögonen, som blickat
så gladt eller så sorgset i lifvet, upplösas och stinka.
Sådant är edert kärleksverk! Sådant är det som ni
kalla den sista tjänsten. Jag lät dem icke taga henne,
hör ni, jag tog henne till mig för att rädda henne,
och jag har hållit henne kär som ännu ingen.
Det tycktes honom, att han icke längre talade
blott till denna gamla halftokiga gumma utan till alla
tanklösa människor, hvilka han visste skulle vilja
betyga honom sin afsky, om de blott anade den dyrkan
han ägnade detta skelett och allt det vackra det låtit
honom tänka om människans lif och om döden.
Den gamla kvinnan hade rest sig och tagit några
steg fram på golfvet, under det att hon höll händerna
framför sig och darrade af ålderdom. Genom
skymningen, som fallit på, sågs hennes blick full af oro,
medan de tunna läpparna skälfde. Det var som om
en tanke sökte arbeta sig fram och blifva till ord,
men plötsligt blef hon åter stilla. Den glimt af
förstånd, som sedan ett ögonblick belyst hennes vissnade
drag, hotade att försvinna.
Då lyfte Walter duken från skelettet.
Han hade väntat sig att den gamla skulle blifva
förfärad och skrika till, och han hade hållit sig beredd
att uppfånga henne, om hon skulle falla, men
samtidigt hade han erfarit en kall och grym lust att låta
henne se verkligheten och ställa sanningen för hennes
ögon, tänkande vid sig själf:
— Uthärdar du icke att se tingen sådana de
äro, så må du då lida för din svaghet. Sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
