- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
147

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har blott en fordran på människorna, den att blifva
erkänd!

Men den gamla gumman skrek icke till och
vacklade icke. Hon endast betraktade skelettet med
vidgade ögon, så gjorde hon ett trefvande grepp i kjolen
och neg — en ovig krökning af de styfva benen,
mera rörande dock än det vackraste knäfall framför
minnesstenen på en graf.

Walter kväfde ett utrop af häpnad. Så slog
honom en tanke.

— Det är modern som hälsar sin dotter! . . .
Eller skulle det icke finnas ett samband,
hemlighetsfullt såsom lifvet själft, emellan modern och barnet.
Dessa ben äro kanske icke döda. Bor icke någon
kraft i dem!

Så naiv var denne man, att han i allmänhet äfven
i vakande tillstånd trodde, att hans eget sätt att se
och känna var det enklaste och förnuftigaste och
därför också måste förstås af den enkla naturmänniskan
i främsta rummet.

Men på samma gång var det, som om Walter i
djupet af sin själ närt ett tvifvel om att det
verkligen förhölle sig så, ty i drömmen sådan den
gestaltade sig för honom, ett utslag af hans djupaste
medvetande, blef det honom plötsligt tydligt, att han
misstagit sig. Den gamla kvinnan hade icke förstått
något af hvad som händt! Hon hade alls ingenting
förstått, och ingen hemlig kraft, ingen frändskap
förnummit inför dessa ben, som dock utgått ur hennes lif.

I hennes omtöcknade hjärna hade en
hågkomst framsprungit, hon tyckte att hon stod inför
den, till hvilken hon hade bedt redan i många
år. Hon hade sett honom om nätterna stå vid
sängkanten, medan månen sken in genom de
smutsiga fönsterrutorna och hjonen lågo sofvande och
snarkande omkring henne i rummet. Ingenstädes äro de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free