- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
170

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett intryck. Af Andrea Butenschön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I den japanska tepaviljongen satt hon ensam och
såg hur vinden slet i spalierernas slingerväxter och
hur höstbladen, genomskinligt ljusgröna, rullade öfver
sandgången, skyndade sig till gräsmattan för att
undkomma räfsorna och bråtehögen.

Hon hvilade kinden mot handen och de stora
grå ögonen tycktes sjunka djupare in under
ögonbrynen. Hvad skulle hon väl säga honom? Och
hvad tjänade det egentligen till att säga något alls?

Hastiga steg hördes på sandgången och en
mörklagd, elegant herre svängde in i paviljongen. Hon
steg upp och bjöd honom handen. Hans var liflös.
Hon hällde i te åt honom, men han sköt koppen
från sig.

Så började han tala. De hade då sett hvarann
knappt en vecka, och han talade, som om hon alltid
tillhört honom; ty från första stund hade han känt
en medfödd rättighet öfver henne. Hon var ej lik
den enda kvinna, han älskat, hon var henne. Dennas
själ hade sökt sig tillbaka till samma ljufva form —
för honom ensam. Hon var ljuset i hans själ, elden
på hans altare — hans ledstjärna, hans lifslängtan.

Där smög sig ett drag öfver hennes ansikte som
en reflex långt bortifrån — och gjorde henne plötsligt
äldre. Hela hennes existens tycktes ha sin raison d’etre
blott i förhållande till hans. Hvem hon egentligen
var, hur hennes lif dittills gestaltat sig, intresserade
honom knappast — då hade ju ej han varit med.
Hon som dog hade en efterträderska — det var allt.
Hans lidelse var som en vansinnig jakt efter en syn,
som han ej kunde göra till verklighet — och smärtan
förvillade hans tanke. Med åska och blixt och
stormväder ville han bringa den blomma att öppna sina
hjärteblad, som blott slår ut för fullaste sol efter en
frisk morgondagg.

Han hade gripit om hennes händer; ville hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free