Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Selinder och hans flickor. Ett teaterminne af Birger Schöldström. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning han, under skiftande direktörsskap — under ej
mindre än io teaterchefer: frih. Åkerhjelm, grefve
Lager-bjelke, grefve Puke, frih. Bernhard v. Beskow, presidenten
Westerstrand, krigsrådet Forssberg, öfverste Backman,
expeditionschefen Schyberg, friherre Knut Bonde och
kammarherre Westerstrand — kvarstod till våren 1856.
Att uppräkna alla de triumfer, Selinder under
denna långa tid skördade både som dansör och
skapare af en mängd vackra och för sina smakfulla
grupperingar alltid utmärkta baletter, pantomimer och
diver-tissementer, kan naturligtvis ej här komma i fråga;
den därför särskildt intresserade teatervännen hänvisas
till »Dahlgren».
Nämnas må dock här, att Selinder var den
förste, som på svensk scen införde de äkta svenska
folkdanserna. Som bevis på hans samvetsgrannhet
och intresse för denna sak må nämnas, att då
»Verm-ländingarna» först skulle upptagas på den kungliga
scenen och Selinder tillfälligtvis fick veta, att en
kom-mendering från Vermlands regemente för tillfället
befann sig som bevakning vid Långholmens fängelse,
begaf balettmästaren sig, åtföljd af sin premierdansör,
dit ut för att af vermlandspojkarne lära de äkta
halling-kasten och andra »hyss», som brukades vid lekstugorna
och midsommarvakorna i Fryksdalen och Jösse.
Efter ett af Selinders divertissementer, däri de
svenska nationaldanserna förekommo, blef gamle kung
Carl Johan så road af dem, att han lät Selinder på
sin höga bekostnad göra en studieresa till Paris, en
för den unge balettmästaren oförgätlig färd, den han
1839 företog i sällskap med Emilie Högqvist och den
på sin tid populäre stockholmaren och kände
konstentusiasten notarien i Öfverståthållareämbetet Fredrik
af Wannquist, och hvilken resa sedan blef Selinders
ljusaste och gladaste lefnadsminne, hvarom han på
äldre dagar med rent af hänryckning talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
