- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
200

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vals och Bourrée. Novell af Maria Jouvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i)e drefvo ibland också långt in öfver landet,
där allt var tystnad och hvila, hvila äfven i oxarnes
långsamma gång framför plogen, hvila i tranornas
klingande locktoner öfver deras hufvuden; och framåt
gingo de — i förmiddagsbrisen, i middagssolen, i
aftontöcknet.

— Jag blir trött — sade ibland den unga fröken.

— Ungdom — puttrade den gamla damen
föraktfullt, och de vände mot staden, den unga i
vaggande, flytande rytm, liksom om minnet af en
längesedan dansad vals ännu dröjde i de smala fotterna,
och den gamla i tvär gengångartakt från en
visserligen nu glömd, men fordom ofta dansad bourrée.

De bodde i den lilla småstadens fashionablaste
kvarter, och den unga fröken kunde hvarje morgon
hon drog upp gardinen förnöja sina ögon med åsynen
af bakgården till ett dragonstall, där provinsens
regemente deponerade sina hästar. Hennes aristokratiska
ögon plågades dock icke af en så ringa anblick som
af hästarnes ryktning och tvagning därute på gården,
och hennes blåa ögon, som annars — särskildt i
sällskap — utmärkte sig för en för hennes år (må himlen
bevara oss från någon indiskretion) väl ansträngd
lif-lighet, iakttogo de olika hästscenerna och rekryternas
lustiga ridöfningar på ett mycket klokt och
uppmärksamt sätt. Och vanligtvis försummades frukosttimmen
för detta oskyldiga nöje.

— Adelheid är hästkarl — brukade den gamla
damen vid hvarje frukostbord säga, med den öppna
och otvungna älskvärdhet, som utmärker människor,
hvilka alltid säga hvad som faller dem in.

— Adelheid skall lära sig rida — beslöt hon så
plötsligt en vacker dag med en hast, som annars ej
är gamla kvinnors sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free