- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
208

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vals och Bourrée. Novell af Maria Jouvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig nedslagen — aldrig sjuk — aldrig trött; —
sträck ej handen efter henne, ni unge man i en prästs
munkkåpa, hennes ungdom blomstrar endast för mig

— ännu så länge — inte sant, sötaste barn — säger
den gamla frun, då hennes kinder sannerligen på ett
mer än glänsande sätt täfla med den unga frökens;

— sträck inte handen efter henne, ni unge man —
sträck inte handen efter henne.

Den unga fröken kastar en blick af uttröttad
nyfikenhet på prästen, som i sin förvirring så häftigt rör
om i glaset med den långskaftade skeden att vinet
stänker omkring och lämnar märken på väggen.

— Detta är min bästa dryck och.påminner om
barndomen — fortfar den gamla frun, som slutligen
hunnit så långt att hon speglar sitt mycket upphettade
ansikte i bägarens brännförgyllda botten, — då vi barn
alltid föstes i säng med hvar sitt krusglas brändt vin.
Adelheid har också alltid fått så — och det har alltid
stärkt och muntrat henne. Nej — nu godnatt, unge
präst — ungdom bör man vara stolt öfver — det är
det enda att vara stolt öfver; — ju längre den varar,
ju stoltare kan man vara; den gamla frun reste sig
och tog sin kryckkäpp, hvilken alltid följde henne hvart
hon än gick och det fastän hennes gång var fast och
ledig som en ung dragons; — nu är tid på att hvar
och en uppsöker sitt, tidig i säng bevarar ungdom
och skönhet. Seså — marsch i säng, Adelheid.

Den unga fröken räckte frånvarande prästen
Absalon sin hand, ett hastigt försvinnande ögonblick
hvi-lade den som en kall hvit snöflinga mellan hans varma
fingrar och drogs liknöjdt tillbaka. Så andades hon
en skenlik kyss på den gamla fruns skrynkliga kind

— och var försvunnen.

— En söt ung ranka — inte sant, unge man —,
den gamla damen stötte med käppen i golfvet, nickade
sitt mest strålande leende mot prästen Absalon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free