Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vals och Bourrée. Novell af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–-Mot aftonen lyste kammarjungfrun noga
öfver detta ansikte, ur hvilket efter det sista svåra
anfallet lifvet hade flytt för alltid, och hennes hand skalf,
då hon bredde en flik af det broderade lakanet öfver
den hemska ruin, som mötte hennes ögon mellan
kuddarnas dyrbara spetsar, kanske fasade hon också
för löftet som hon hade gifvit den unga fröken att
ännu en gång biträda henne vid toiletten — att för
sista gången visa hela sin konsts stora skicklighet och
ännu en gång låta henne blifva fullt presentabel för
världen. Det var ju dock troligt, att den gamla frun
skulle vilja se henne.
Då kammarjungfrun öppnade dörren från
sjukrummet, fann hon sin matmoder hopsjunken på
mattan utanför med det gråtande ansiktet tryckt mot
dörrens trä. Varligt lyfte hon upp henne.
— Låt mig få gå in, Ängman — jag är ändå ej
så rädd för döden — Adelheid–Adelheid–
— Inte nu, nådig frun — låt oss bara vänta
tills i morgon, då skiner kanske solen och nådig frun
skall kanske se allting lättare.
— Ja — tror Ängman det? Hur är det nu —
är det mycket svårt för min stackars flicka? Å,
Ängman, att detta skulle falla på mitt gamla hufvud —
vi, som hade det så bra. — Hur är det behöfver
Ängman också vaka i natt?
— Ånej — det blir nog en lugn natt i natt,
sjuksköterskan skall nog reda sig ensam.
— Herre du min Gud — mitt arma barn —
tror inte Ängman att det ändå kan finnas något hopp?
— Det som skall ske kunna vi nog inte ändra
— nådig frun skall blott försöka vara lugn, så blir
nog allt bra.
— Ängman får ligga inne hos mig i natt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
