Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1900—oktober 1901. Af Emil Svensén. Med porträtt af A. E. Nordenskiöld - Hans Forssell - Oskar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom en ganska medelmåttig chef för ett ämbetsverk.
Kanske var det nyckeln till hans öde, att han nådde
alla mål en timme för tidigt. Student för tidigt,
statsråd för tidigt, blef det äfven den högt förtjänte
mannens lott att dö för tidigt.
Något senare än Forssell började vid Uppsala
universitet en annan ung historiker göra sig bemärkt.
Hans gåfvor voro på långt när ej så lysande, men
genom en okuflig ihärdighet och aldrig sviktande
arbetsamhet banade han sig dock väg till en plats vid
högskolan, där hans flärdlösa, allvarliga väsen och
omutliga rättrådighet tidigt förvärfvade honom allas
aktning. Oskar Alin (död den 31 december 1900,
54 år) fick 1881 vid trettiofem års ålder intaga den
lärostol, som gubben Svedelius lämnat tom. Han
hade länge varit liksom ett slags fosterson åt den
gamle originelle forskaren och vältalaren, men det som
band dessa två tillsammans var icke snillets, utan
fastmera det ärliga, redbara svenskmannasinnets
gemenskap. Ty i motsats till sin föregångare var
Alin aldrig ett snille. Men så mycket mera var han
en det plikttrogna arbetets och den sträfsamma, aldrig
svikande forskareflitens man. Kanske hade hans rätta
plats varit vid ett stilla lektorat, där han säkert skulle
blifvit både uppburen och respekterad af kamrater och
lärjungar, och som en högt aktad styrpinne ledt de
kommunala angelägenheterna i någon af våra svenska
städer. Men nu blef det honom förunnadt att föra
den Skytteanska professurens runor, där han ej skar
några lagrar såsom professor eloquentice,, men i så
mycket rikare mått skördade det ärliga arbetets triumfer.
Som nyss är sagdt, skulle Hans Forssell varit
långt bättre skickad att med glans uppbära arfvet efter
gamle Svedelius. Nu blef det i stället hans lott att
på äldre dagar upptaga striden mot akademikamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
