Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1900—oktober 1901. Af Emil Svensén. Med porträtt af A. E. Nordenskiöld - Oskar Alin - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vördiga lärosätets rektor uppbjöd han sina yttersta
krafter för att hålla dem i tukt. Strängt rättrådig som
han eljest var, leddes han i denna strid ej sällan
ut-öfver både den juridiska och den moraliska rättens
gränser. Fullt och fast förvissad om sin rättvisa sak,
och ständigt medveten om att endast hafva
fäderneslandets bästa för ögonen, kunde han af sin till
fanatism gränsande öfvertygelse låta sig förleda till de
svåraste maktmissbruk och ingrepp i den akademiska
friheten. Han var en af dessa män, som kunna blifva
farliga under revolutionära tider, emedan de af idel
rättskänsla och rent pliktmedvetande finna sig manade
att spilla sina motståndares välfärd, kanske deras lif.
Så måste en Robespierre hafva tett sig på vissa
stadier af sin underliga bana.
Ehuru bäst skickad för en stilla pliktuppfyllelse
i en undangömd vrå af världen, manades Alin af sitt
samvete att framträda som en stridens man. Hans
omutliga karaktär och hans orubbliga tro på sin
uppgift gåfvo honom länge en ledares ställning, och
särskildt inom Första kammaren intog han ett
framstående rum. Men om han under sin strid fann många
motståndare och väl äfven fiender, har han dock
knappast räknat några ovänner. Äfven de, som skarpast
bröto stafven öfver hela hans sträfvan, böjde sig med
aktning för hans goda vilja och hans redliga uppsåt.
I själfva sekelskiftets stund, när den reaktion, åt hvars
sak han ägnat sina bästa krafter, syntes luta mot sin
nedgång, rycktes han bort från en tid, som han ej
förstod, och det skall vara den bästa domen öfver
hans minne, att denna tid kanske ej heller förstod
honom.
Var Alin i sitt offentliga liksom i sitt enskilda lif
en den samvetsgrant och omutligt redbara prosans
man, så hade Gunnar Wennerberg (död den 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
