- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
188

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till att en man nalkats och satt sig på dikesrenen ett
stycke ifrån. Mannen väntar stilla, tills ynglingen
omsider förnimmer en människa nära sig och glad att
hafva någon att klaga sin olycka för, tilltalar den i
dunklet dolde.

— Ve mig, främling, hvarför står jag utanför
dörren till lifvets rike och ingen släpper mig in, det
vore bättre att vara död!

Den okände svarar blott med ett svagt mummel
liksom ur djupet af en håla. Lyssnande i förundran
urskiljer ynglingen dessa ord:

— Har du mat, så kasta den till mig, ty jag hungrar.

Ungersvennen framtager ur sin ränsel biöd och

kött. Men när han vill öfverräcka det till sin granne,
uppdagar han att det är en spetälsk man och ryggar
med hast tillbaka.

— Eländige, ropar han, har du kommit hit för
att bringa mig i större fördärf — hvad skall du
med mat? Bäst vore väl för dig att få dö!

Den spetälske plockar lugnt upp födan från
marken och börjar förtära den.

— En gång önskade också jag mig döden, säger
han och rösten piper hest likt en sprucken flöjt. Men
nu ville jag lefva till dagarnas ände.

— Du — som är tiofaldt olyckligare än jag?!

Mannen i mörkret fortfar att tala obekymradt,

långsamt begrundande, som gåfve han, utan att fråga
efter lön, sina tankar åt stenarna på marken och åt
luften öfver fältet.

— Du är ingalunda olycklig. Du kan äta dig
mätt af de kostligaste rätter och dricka dig otörstig
af drufvans ädlaste safter. Aldrig tröttnar du att
smeka däjliga kvinnor, och ditt hjärta fylles af
stolthet öfver bragder, dem du icke utfört. Du frossar
af ett lif, som du aldrig ägt. Icke är du olycklig,
du har gåfvan att drömma. Blott vid deras sida,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free