Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nornan trettioårig. Af Johan Bergman. Med porträtt af Georg Nordensvan (titelplansch) samt ett facsimile af ett bref från V. von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns mindre radikala pessimister, som
åtminstone anse kalendrarne för ett nödvändigt ondt och därför
svära och skrifva, eller åtminstone sucka, köpa och betala.
För egen del är jag en oförbätterlig optimist, som ännu
vågar tro på en uppgift och en framtid för dessa
litteraturens nyårsuppvaktningar hos den stora publiken. Det
skadar ej att en gång om året påminnas om idéernas
tillvaro i en värld, som hotar att väl starkt materialiseras.
Och jag vågar tro att äfven den året om ideelt
intresserade allmänhet, som köper hela böcker och ej blott de
brottstycken, som författarne ge till julgåfvor åt
kalendrarne, icke därför har någon anledning att försmå de
sistnämnda.
Onekligt är emellertid, att de allt luxuösare utstyrda
»jultidningarna» under en tid blifvit mer på modet: de stora
kvartformaten ha slagit de små oktaverna och duodeserna
ur brädet vid täflan om den nyckfulla publikens gunst.
Men intet växlar raskare än moderna, och, tro mig,
duodesens försmådda läckerhet letar sig snart väg igen till
finsmakarens julbord. Och jultidningarnas hufvudintresse
koncentrerar sig allt mer på den illustrativa afdelningen,
medan för kalendrarna texten fortfarande måste bli
hufvudsaken. De ha strängt taget olika uppgifter.
De gångna 30 åren ge osökt anledning till en
återblick. »Nornan, svensk kalender», grundades 1873 af
bokförläggaren A. F. Skoglund och utgafs af honom till
och med 1885, då den öfvergick i firman Z. Hæggströms
ägo och fortsattes under redaktion af Georg Nordensvan.
Nornans första årgång, som noggrant redogjorde för
det kongl. huset, dess anförvanter med mera sådant, som
brukar stå på sidan 2 i verkliga kalendrar eller almanackor,
bjuder efter denna prosa på underdånig poesi af
skaldeveteranen från seklets midt Johan Nybom, som då ännu
lefde, gammal och grå, som ett inventarium på
Västmanlands läns tidnings gård i Västerås, men som ännu hade
nästan ungdomliga toner på sin lyra. En annan af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
