Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niente var det första på jorden; de inkräktade alla
land och satte sina barn till deras regenter och kungar;
införande med sig lag, rätter, ordningar, sina gudars
dyrkan, bokliga konster, krigsöfningar, och allt annat,
som tjänte till ett rikes välstånd. Det är således intet
utan Guds särdeles försyn, att Sverige enkannerligen
i sitt vapen förer tre kronor, — två lika högt vid
hvarandra stående och den tredje inunder; hvilket
märke eljest ingen potentat i hela världen förer (utom
några till en tid, som hafva varit af svenskt blod).
Ty dessa tre kronor betyda en konungs trenne slags
välden, och med detsamma de fordna trenne
öfver-gudarne, samt därhos, att Sem och Japhet äro lika i
värde och välsignelse, men att Cham, som bär den
tredje eller understående kronan, är trälen. Vidare
har Gud jämväl så skickat, att i hela den öfriga
världen står allt regementes omvård antingen hos
konungen allena, eller hos förstår, eller vissa personer;
äfven-så äro där, mestadels, kvinnfolken såsom trälar. Men
uti Sverige är lofligt alltifrån de äldsta tider, att alla
stånd, att den fattigaste så väl som den rikaste, få
komma till riksdag och rådgöra om det riket till nytta
länder; och äro kvinnorna där så fria, att de fordom
ock i krig sig öfvade. Hvaröfver alla främmande sig
förundra — — — — —. Allt detta visar nogsamt,
att i Sverige äro de uppfödda, som intet äro födda
till trälar; utan till att alla andra i världen styra och
regera. Därför hafva ej heller de gamle greker utan
orsak det vittnat, när de kallat Sverige gudarnes,
ko-nungarnes, de yfverbornes och lycksaliges ö.»
Det anförda torde vara nog att gifva en
föreställning om detta underliga babelstorn af jättelik
lärdom och skyhögt fantasteri. Här och där har det
varit med en viss tvekan, som vi gjort vår axplockning
ur Atlanticas väldiga folianter, ty för det skimmer af
ofrivilligt löje, som’de stundom kasta däröfver, är Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
