Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till de svarta rikena. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fpill de stfarta rikena.
Af Ruben G:son Berg.
En r en skr ifvare, som arbetat dagen och natten
igenom och styrkt sig med litet öl för att kunna hälla ut,
vardt mot morgonen underlig till sinnes, och började
tala för sig själf och skr ef detta :
löste mig från ensamma timmars
l och den fattiges trånga bekymmer,
aig och förde mig bort. Det var
ingen sagovärld, som jag for till, det var
bara en fattig och karg trakt, där jag varit som barn
och dit jag farit för minnens skull, när jag kunnat.
Jag tyckte, att jag satt i en vanlig kärra och for fram
den gamla vägen — det var bara det, att nu
skramlade och gnisslade ingenting, nu skuro inga ljud i
luftens blida tystnad, och så det, att resan gick så fort.
I handen höll jag en stor, mörkröd ros, hvars
starka, friska vällukt och yppiga skönhet betog mig
mina sinnen. Hvem kan ha gett mig den? frågade
jag oupphörligt mig själf, hvem kan ha gett mig en
så stor och skön, mörkröd ros? Det är ju kärleken
själf, som öfverflödar i dess glans och styrka, bara
strömmande rikedom, bara flammande mjuk glädje.
Det måste vara en rik ock vacker ung kvinna,
strålande och yppig, ingen blek och mager stackars va-
römmen
grubbel
lyfte n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
