Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panslavismen. Några historiska och litterära reflexioner. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bilda visserligen en egen stat, men äfven här röjer sig
en onaturlig splittring, i det att serbernas politiska
själfständighet fördelats på konungariket Serbien och
furstendömet Montenegro. Hvad slutligen Bulgarien beträffar,
är det visserligen etnografiskt enhetligt och faktiskt
själfständigt, men saknar allt fortfarande förbindelse med
det till god del bulgariska Macedonien.
Huru skall man under sådana geografisk-historiska
och politisk-religiösa förhållanden kunna begära, att
panslavismen kan blifva något mer än ett poetiskt
slagord, en negativ lösen (i tillfällig kamp mot ett
främmande herravälde)? Redan de klimatiska
skiljaktigheterna måste väsentligt grumla den slaviska
gemenskap, som en gång i forntiden kan hafva funnits hos
dessa folk. Likheten mellan den moskovitiske bonden
och den dalmatinske fiskaren är, frånsedt den
lingvistiska frändskapen, precis lika stor som mellan — en
dalkarl och en italienare.
Men har panslavismen uträttat föga på den
positiva enighetens törniga stråt, har dess frånsida —
slavernas anarkistiska läggning — åstadkommit så mycket
mer i fråga om splittring och oenighet. Man behöfver
knappt påpeka det sekellånga, lätt förklarliga och
historiskt nödvändiga »nationalhatet» mellan ryssar och
polacker. Från våra dagar behöfver blott erinras om
rivaliteten mellan serber och bulgarer (särskildt rörande
det macedoniska stridsäpplet), den tysta, hätska
kampen mellan polacker och lillryssar i Galizien,
slovakernas omotiverade misstro mot polackerna och den
nyligen så fruktansvärdt uppblossande antagonismen
mellan serber och kroater.
Utvecklingen i Bosnien är ett slående bevis på,
hvarthän denna småsinta splittring leder. Fördelade
på tre religionsbekännelser, hafva dess sydslaver
(serbo-kroater) blifvit ett tämligen lätt byte för den
österrikisk-ungerska militär- och statsförvaltningen, som klokt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
