Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panslavismen. Några historiska och litterära reflexioner. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstått att utnyttja denna dualism. Och från
Bosnien-Hertsegovina gör sig det tysk-österrikiska och
jude-magyariska inflytandet gällande såväl i Albanien
som i Serbien och Bulgarien, trots båda dessa länders
ideella sympati för »tsaren-befriaren» i Petrograd
(Petersburg). Att en ort i Bosnien uppkallats efter Bismarck
är en tillfällighet, som dock visar, huru lifskraftig och
expansionslysten den tyska stammen i själfva verket är,
och sydslavernas farhågor äro icke ogrundade, att den
germanska maktsfären med Österrike-Ungern såsom
förpost skall öfver Balkan nå den tyska diplomatien i
Konstantinopel och försvaga det ryska inflytandet.
Sydslavernas politiska pånyttfödelse var en
historisk nödvändighet, och deras frihetskamp har väsentligt
främjat deras litteratur. Men deras moderna
utveckling har därvid också blifvit något ensidig, i det att de
för den politiska själfständighetens ernående och
bevarande försummat kulturell-sociala intressen, som varit
minst lika viktiga som de politiska rättigheterna. Frihet
är en god sak, men kan dock aldrig vara ett mål, utan
endast ett medel för något högre. Dessutom har denna
statsrättsliga själfbestämning köpts med så dyra
materiella offer — särskildt i form af ökade militärbördor
och finansiella tvångsoperationer — att de små, unga
staterna icke hafva hjälpmedel och krafter att bestå i
den stora internationella kampen på det industriella
och merkantila området. Huru stolta serberna än med
rätta må vara öfver sitt nybildade konungadöme, lära
de icke kunna förneka, att de politiskt ofria kroaterna
hunnit längre som modernt kulturfolk, just därför att
Kroatien såsom en nära tusenårig beståndsdel i den
österrikisk-ungerska statskroppen åtnjutit de kulturella
förmåner, som medfölja en europeisk stormakt, men
undsluppit de många direkta förpliktelser, som åligga
en modern stat.
Men äfven slavernas litterära renässans är icke fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
