Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonetter från Adria. Af Alfred Jensen. Med 5 illustrationer - VII. På Lovtjen - VIII. Vinterkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekrönt står fjällens höga patriark
af grafkapellet, som med stenkors glänser
likt en från islams störtflod räddad ark.
Du steniga, du arma ödemark!
Fast trång, din frihet känner inga gränser.
Fast grå, din hjässa är ungdomligt stark.
VIII.
Vinterkväll.
^C5)et skymmer öfver Castelnuovos vallar
och öfver grusadt, murgrönssiradt slott.
I strandens klyftor stönar det, och grått
det vida hafvet outtröttligt svallar.
Doft sjunger sunnanvind i bergens tallar.
Till dalens liljor mörkrets vinge nått,
och spöklikt skymtar en cypresslund blott,
när klosterklockans klang till hvila kallar.
Men ur siroccons regnmoln månen glider
och sprider än en dämpad afskedsglans
på gungande citron och pomerans.
Så svinner detta sista sken omsider,
och allt blir mörkt.
Men lika ljust som förr
mitt minne vänder dit frän hemmets dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
