Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren såsom litteraturhistoriker och lefnadstecknare. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt röjer sig hos Värendspilten forskarens,
samlarens och vetenskapsälskarens gry. Skolgossen mottog
redan hos major Ennes på Näsbyholm väckelsen att
samla växter och antikviteter; på gymnasiet var han
redan »en liten bibliothecarius», och den stackars
svag-sinte adjunkt, som skulle sköta skolans boksamling,
visste aldrig bättre råd än att hänvisa de lånsökande
till gymnasisten Wieselgren, ty han visste besked.
Och när samme gymnasist, utrustad med ett
af-gångsbetyg, som talade om »lyckliga naturgåfvor,
allvarligt bemödande och berömlig flit» som nittonåring
anlände till Lund, gjorde han snart skäl för dessa
vitsord. De lysande anlagen, hvilkas något oroliga
och blixtrande art pekade åt många håll — dock alltid
med predikarens lynne som den röda tråden —
förenade sig hos Wieselgren med en nitälskan, som, hvad
han än tog sig före, med vällust hängaf sig åt arbetet.
Och smålandsstudenten, som med hängifvenhet
lyssnade än till Henrik Schartaus allvarliga förkunnelse,
än till Esaias Tegnérs lekande och lysande snille, vigde
sig tidigt åt den svenska historien, och var — som
Paulus Ahnfelt sade — »en verklig Orlando furioso
för våra historiska minnen». Allt hvad han kom öfver
af historia slukade han — läste eller genomögnade
det — ty mycket for han igenom med den snillrikt
uppfattande snabbläsarens fart. Men hans starka minne
bevarade det mesta, och så förfogade han snart öfver
ett magasin af historiskt vetande.
När därför den gamle gustavianen, exc. Jacob
de la Gardie hos professorn i historia Lindforss, W:s
väl villige gynnare, begärde en hjälpreda att ordna sina
arkivalier, sände denne sin ännu ej myndige skyddsling
till arkivet å Löberöd. Och här fick Per Wieselgrens
vetenskapliga verksamhet sin första riktning. Man
tycker sig se den unge studenten — än hela nätterna
igenom slukande bibliotekets skatter, än disputerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
