- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången /
166

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren såsom litteraturhistoriker och lefnadstecknare. Af Karl Warburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt värf af fosterländsk nitälskan, enär han känner
det smärtfullt att vår litteratur skulle äga en
iooo-årig historia utan att äga en historiograf.

»Den som uppträder och misslyckas — säger
han — men som eggar en skickligare att lyckas, torde
gagnat mer än desse alla som nedtyngas af sin lärdom
till hvila på sina lagrar.»

Med dessa ord har Wieselgren själf antydt att
han var medveten om sitt arbetes brister. Och vi
böra icke heller här fördölja dem. Han har själf
uttalat på ett ställe att biografien ej skall bestå af
endast äreminnen. »Dessa må förekomma vid
minnesfester, där sörjande änkor och barn skola hugnas
af att höra det vackraste som kan sägas om den
bortgångne utan att väcka löje hos de främmande
och framkalla motsägelser af fränder. Där är regeln:
de mortuis nil nisi bene. Men när historien talar,
måste regeln vara: de mortuis nil nisi vere. Om de
döde intet annat än sant. Den som själf gör
anspråk på ett minne utom vännekretsen för sig själf
eller andra får underkasta sig och andra detta
odöd-lighetsvillkor.»

Med dessa Per Wieselgrens egna förträffliga ord
till ledtråd må vi icke fördölja bristerna i hans stora
verk!

Främst möter oss här en obestridlig ensidighet så
snart det gäller domen vare sig öfver skriftställare
som tillhöra en riktning, mot hvilken han hyser
motvilja, eller en med hvilken han ifrigt sympatiserar.
Med andra ord, stundom nedstiger han från
domaresätet och blir sakförare — antingen åklagare eller
försvarsadvokat. Detta som är en brist hos historikern
var dock lätt förklarligt hos samhällsreformatorn.
Sär-skildt kommer jag härvid att tänka på hans skarpa
omdöme om den gustavianska tidsandan och speciellt
om Bellman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free