- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången /
185

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle i Hagenborg och baronen på Häldaholm. Humoresk af Thure S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och suckar och drönar kväll efter kväll, murrade
Kajsa.

Men Kalle Svensson lyddes inte vidare på henne,
utan försjönk ånyo i sitt sorgsna, grubbel.

Och Kalle hade sina randiga skäl att vara ledsen.

Hagenborg var ett litet bra torp under
Hälda-holm, den gamle baronens fideikommiss, och
rätt-görelsen var inte så värst farlig heller. Hade torpet
varit aldrig så litet sämre, skulle Kalle icke varit
mänska att reda sig och föda fram sin barnaskara.
Det var minsann med knapp nöd det gick ändå,
och mångfaldiga gånger var det rätt ondt om bå’
sofvel och bröd därnere. Men det gick dock,
gua-lof, dag efter dag och mål efter mål, och i
allmänhet hvilade det inte några vidare sorger hos
Hagenborgsfolket. Nu hade emellertid allt lifvets
elände kört i hög för dem och fördenskull satt Kalle
vid spisen och fräste och suckade och grunnade och
gick till och med så långt, att han småsvor emellanåt.

Och det var verkligen inga småsmulor han hade
att grufva sig öfver.

Först och främst var det eländet med stuten —
och det var för resten roten och upphofvet till alla
de andra olyckorna, hvilka kommo såsom ett jehu
öfver Hagenborg och dess innebyggare. Si, det var
nu som så, att Kalle lagt på en stut, som han
hoppades få mycken glädje af med tiden och grofva
pengar för på marknaderna, ty stuten åt och drack
och »folkade sig» på det viset riktigt bra. Men ju
äldre han blef, dess ledare vardt han att se på. Han
blef vind- och krokbent, hängrefvad, illavulen och
hopträngd i bog och bringa, så det syntes tydligt, att
han inte skulle komma att gå bra i handel.

— Dä’ ä’ oturligt — murrade Kalle. Om en pojk
råkar att bli krokbent, så gör det ingenting, han blir
gift ändå. Men en illa funtad stut värderas inte ett dyft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free