- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången /
188

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle i Hagenborg och baronen på Häldaholm. Humoresk af Thure S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skett. Det kan inte talas om, hur han svor och
väsnades och hur ilsk han var, där han låg, och hur han
röt åt de bestörta karlarne. Han hade varit major,
så han kunde förstås, bå’ svärja och ryta och
kom-dera på folka vis. Finns det någon, som sett en
gammal aristokrat och major i en räfsax?

Karlarne tordes med nöd närma sig honom, så
han fick ligga och våndas längre än nödvändigt och
hälsosamt var. Nå, omsider fingo de honom likväl
loss, och till lön för hjälpen hugsvalades de med
några käpprapp till mans. Så ilsk och besatt var
baronen.

Men Kalle gick i ångest och bäfvan och kunde
inte sofva om nätterna, när han sporde hvad slags
vildt som gått i hans sax.

Baronen brydde sig emellertid inte mycket om
att röra i saken. Han var, kantänka, lika nöjd om
att låta det komma vidare ut hur han sprungit i
gillret.

Lusten att anamma ett af rådjuren öfvergaf
emellertid inte Kalle, utan den ansatte honom allt
värre och värre och gaf honom ingen ro. Det går
alltid så för den, som släpper dåliga begärelser för
nära inpå sig.

En dag, när han trodde, att baronen hade
herrfrämmande och kalas, och Kalle ansåg sig säker,
masade han ner åt hagen med sitt muskedunder och
lade sej på lur bak’ en sten.

Verkligen kom där efter ett par timmars väntan
och bäfvan en ståtlig bock skuttande fram och inom
lagom skotthåll. Gång på gång siktade Kalle, utan
att skjuta, ty han var i början så altererad, att han
darrade och skalf. Men så passerade den tomma
sofvelbaljan förbi hans själs öga och då liksom
stelnade nerverna i honom. Med en hisklig skräll dängde
han hela hagelsvärmen i bringan på bocken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free