Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar under borglinden. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot kejsar Fredrik, den unge Staufern, denna tid af
kamp om väldet öfver hedningar, Kristi graf och den
världsliga maktens spira.
För en stund hade vapenrasslet tystnat. Vid
landtgrefvens glänsande hof på Wartburg gick det
gladt till: den som lider af öron- eller hufvudsmärtor
undvike Tyringerhofvet, ty där blir han bedöfvad af
sorl och slammer; natt och dag strömma gäster ut
och in, ty så sinnad är landtgrefven, den gifmilde, att
om också en pipa vin gällde tusen pund, så stodo
riddarnes bägare dock aldrig tomma.
Så har Walter von der Vogelweide i en »talsång»
målat dryckeslagen. Och i landtgrefvinnan Sophies
hofstat funnos oräkneliga sköna fruar och ädla
grefvin-nor; i borgens stora festsal brusade dansen, galleriet
därutanför fylldes af svenner och väpnare. Men i
sångarsalen, där härskarparet satt å den alkovliknande
pelarbalustraden, rådde spänd och tyst bidan: sex af
tidens främste sångare täflade om priset. Sångens mål
var dock ej det wagnerska förhärligandet af kärleken;
det gällde den gifmildaste fiwsten. Och den, som tog
priset före Wolfram von Eschenbach, före Reimar
Zweter, ja före Heinrich von Ofterdingen, det var
Walter von der Vogelweide. Han sjöng, att
Österrikes frikostige hertig var som solen, men öfver solen
ställde han dagen: och dagen, det var Herman af
Tyringen; i hans hägn blomstrade landets ära,
oberoende af hvarje månskifte; den ädle furste, som gifver
så rika gåfvor, han är som en blomma, hvilken
sommar och vinter lyser med samma prakt.
Fattigt, armt och förhärjadt låg det vackra
Tyringen nedanför detta festernas och lustbarheternas
Wartburg. Lifegna bönder blickade mörkt upp mot
dess tinnar, och af och an vältrade striden härjande
genom dalarna. Hvad betydde ett folks nöd, blott
riddarnas bägare voro fulla och salen genljöd af furste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
