Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar under borglinden. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den eggar till fosterlandskärlek, till nationell stolthet,
den talar om rätt och sanning.
Därför står Walter von der Vogelweide än i dag
som en medeltidspoesiens glänsande alpspets. En af
nutidens furstar, sångarvännen Ludwig II af Bayern,
har så gifvit hans andliga ‘bild:
»Das Leben erzog ihn, aus dem Leben sang er;
nicht Minne, nur Vaterlandsliebe beseelte meistens
seine Lieder: ieuischer war kem Sänger.»
Trots allt detta känna vi honom dock så litet.
Hvem var han då, denne man, som blifvit kallad »en
sångens hjälte bland historiens», hvarifrån kom han
och hvar slöt han sin lefnad?
Mycket af rent personlig art vet man ej om
honom. Hans dikter äga inga data och endast få
personliga detaljer. Däri likna de andra minnesånger
och »talspråk», om man så får kalla de »Spriiche»,
som i motsats till de på själfständig melodi sjungna
minnesångerna alltid reciterades eller talades.
I Tyrolen, just där den lilla floden Gredner faller
ut i Eisack, ligger en mycket gammal kyrka, helgad
S:ta Catharina, och nära invid några anspråkslösa
bondgårdar. En af dessa bär sedan århundraden
namnet Vogelweide, och här har man trott sig finna
sångarens fädernehem. Med stor högtid och liflig
anslutning från hela Tyrolen invigdes för snart 30 år
sedan platsen till hans minne.
Ädelboren var han om ock fattig. Sina första
år lefde han i den lilla adelsgården i Tyrolerdalen.
Hans medfödda skaldegåfva har säkert som inre tvång
fört honom till hofvet i Wien att lära den »adliga
konsten», minnesången, hofsången: »Ze Österriche
lernte ich singen unde sagen», heter det i en hans
sång, att sjunga och tala. Det senare afser just dessa
ofvannämnda »Spriiche»; ton, melodi gafs endast åt
»Gottesminne» och » Frouwenminne ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
