Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Klackadoktorns» Klara. En sann skånehistoria från 1880-talet. Af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad ska vi göra med det?
— Det är inte värdt att ge grisen det — kanske
han kolar af. Hvad är det?
— Det luktar anis — det är väl en hop frön
hon stött och rört samman. Men just nu fick jag en
idé — det ska bli lustigt. Jag ska tala om det för
dig se n — nu får jag ihop med Eskilanders
mull-stöflar.
* *
*
— Har du smusslat det i henne?
— Ja, för tre kvällar sen.
— Då ska jag gå dit i morgon — jag tror det
ska nog börja verka nu när som helst.
— Hm, det kan hända.
— Du ser så förlägen ut?
— Ja, jag är rädd vi ha gjort galet. Sade inte
den kloka, att du själf skulle ge Klara det? Jag
tycker, att jag har hört, att tösen blir kär i den, som
ger henne det. Bara hon nu inte går och blir tokig
i mig — det har nästan sett så ut i går och i dag.
— Visste jag inte, hur goda vänner vi äro, skulle
jag tro att du sitter och drifver med mig! Det här
var då ett hundingens spektakel! Adjö med dig!
Kvällen därpå kom han in till »Klackadoktorns».
Klara knappt såg på honom utan bara talte med
Ville och skrattade och drillade.
— Hon är sig rent olik! hviskade Eskilander
till Vilhelm ute på backen.
— Där har du ditt frö! sa Vilhelm. Tag det
nu om hand själf — jag törs inte ha det mera!
— Hvad ska jag med det nu?
— Ge det åt Hanna, som tjänar hemma hos
er — det är en grann tös, mycket grannare än Klara.
Och du är ju så rik, så du behöfver inte se på pengar.
— Hanna? Hm. Ja, grann är hon, fast jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0238.html
