Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Klackadoktorns» Klara. En sann skånehistoria från 1880-talet. Af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då inte kan säga att jag just så tidt har sett på
henne. Hm!
VIII.
— Jo, nu är här nyheter i byn! sa
»Klackadok-torn», när han kom hem en dag. Kan någon människa
tänka sig, att Eskilander har gått och blifvit pin kär
i Hanna, pigan! Och där har varit ett sådant
spektakel! Prästabonden svor och ville köra af det
illmariga lifvet, men då sa Eskilander, att han följde
med. Och prästabonden måste ge efter, och snart
blir där bröllop. Jag trodde hans håg låg åt andra
vägar, jag.
— Men Klara ville inte, sa Vilhelm.
— Har han friat?
-Ja-
— Och du sa nej, ditt dumma fä!
— Jag vill inte ha nå’n annan än Ville.
— Den! Som inte har föräldrar.
— Jag har ju er, far.
— Och du inbillar dig att fast jag har gett dig
hus öfver hufvud och gett dig mitt namn, när du
hade läst dig fram, så skulle jag ge dig mitt enda
barn också? Skäms du inte, fattiglapp? Ut med dig
och låt mig aldrig se dig mer!
— Far! bad Klara.
— Eller vill du ha stryk, din otacksamme gök, som
har gått och närt en orm i min egen barm! Hvar
är käppen?
— Ni är för gammal att ge stryk och jag för
gammal att ta! Då går jag väl — men jag kommer
nog igen. Farväl, Klara!
Och han kysste henne midt på munnen. Gubben
stod alldeles handfallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
