Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur sextonårige Alberts portfölj. Blyertsteckningar under timmarne af f. d. okynnige skolynglingen Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då för tiden utpekade den riktning poesin borde ta.
Vi hade i skolan läst Tegnér och Runeberg, kanske
något Atterbom, litet Lenngren och Kellgren, och på
grundvalen af dessa pampar hade vi byggt vår diktning.
Vi voro förskräckligt litterära och litterärt
konservativa. Vi tyckte, att Strindberg var en bof, att
Fallström icke dugde, att
Bååth och Melin icke nådde
våra ideal på långa håll.
Vi voro akademici och
drömde att en gång få pris
i akademien genom något
som skulle motsvara Tegnérs
Svea. Vi togo munnen full
och satte oss på våra höga
hästar gent emot modern
litteratur.
Bildande konst
studerades ej i skolan. I den
folkskola, där jag tillbragt
mina första lyckliga läroår,
funnos litografier med
ämnen ur svenska historien —
Karl XII med sin halft
utdragna värja vid
Fredriks-hald och Starke Björn
framför Sturen och dylikt. Men
i elementarskolan voro
väggarna målade med den färg, som kallas caca du Dauphin,
utan en tafias välgörande afbrott. Ett barn vill ha
bilder och fantasi omkring sig, och Cornelius Nepos
var icke tillräckligt mycket skald för att kunna fylla
de tomma väggytorna med sagobilder af hjältar och
statsmän. Grammatikan var den yrkesmålare, som strök
öfver allt det vackra, hvarmed vi befolkade våra väggar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
