- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1903. Trettionde årgången /
228

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En germansk och en romansk tendensdiktare. Af Johan Bergman. Med porträtt af Björnstjerne Björnson (vid 50 och 70 år) och Emile Zola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt vill jag vara främmande, ligger, syjies oss, framför
allt Björnstjerne Björnsons största storhet. Han är
en norsk Olof-Rudbecks-natur, om hvilken det liksom
om den svenske kunde sägas med någon ändring af
ordens betydelse: »i hvar fakultet han dugt till
professor». Men till professor i ordets hvardagsmening
duger han icke — och det är åter just hans styrka —
d. v. s. till en stillsam samlare och meditator, som
mödosamt timrar pinne för pinne i kulturbyggnaden.
Björnson kommer med klippblock och storstockar, han
tar allt i stort och mäter med heroiska mått. Därför
går det honom ibland som jätten i sagan, när han
slungar klippblocken: de falla en smula bortom målet,
tack vare öfvermåttet af slungarens styrka och vrede,
det är, på ästetikens tungomål uttydt, hans patos.
Men en hans landsman har en gång sagt det
bevingade ordet: »Jag älskar mera en stor man, med stora
förtjänster och stora fel än dessa tiotusen rättfärdiga,
som ingen kan finna något fel på, men som icke
heller hafva någon förtjänst».

Väl oss i Sverige, om vi hade en man sådan
som Björnson, som hölle oss andligt vakna. Sokrates
skämtade med atenarne, då de dömt honom till döden,
och sade bl. a., att han af gudarne blifvit dem gifven
•såsom en besvärlig och stickande geting, på det de ej
skulle somna eller bli alltför högfärdiga af idel
välmåga. Sådana getingar äro i vår tid »tendensdiktarne».
Tolstoi håller östern vaken, Björnson gör samma tjänst
i Norden och Zola gjorde det i Västeuropa. Södern
har ingen, men skulle behöfva en.

Men Björnson gör det på ett sätt skiljaktigt från
både Zolas och Tolstois. Den fantastiske slaven
af-viker till den grad från verklighetens mark, att endast
få, åtminstone här i väster, kunna följa honom.
Björnson och Zola äro realister, verkliga realister. Och dock
äro de sinsemellan himmelsvidt åtskilda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1903/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free