Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En germansk och en romansk tendensdiktare. Af Johan Bergman. Med porträtt af Björnstjerne Björnson (vid 50 och 70 år) och Emile Zola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natur och förkonstling är minst lika stor som mellan
germanism och romanism. Det är i förbigående sagdt
en historisk egendomlighet, som nog har sina djupa
grunder, att germanerna i äldre tider aldrig tålde
städer, de romanska folken däremot endast städer: de
föraktade landet, som genom hela antiken blott var
till för stadens skull. Först i senare sekler ha
germanerna imiterat romanismens stadskultur.
Björnson är af gammal storbondesläkt, såväl på
fädernet som på mödernet. Hans fader började sin
bana som landtman, men började sedan studera och
blef präst. — en duktig präst, af det slag, som
dalkarlar och hälsingar hos oss tycka om, en som vid
behof kan ta en karl i kragen, något å la framlidne
f. d. Delsboprosten, biskop Landgren. Hela den
Björnsonska fädernesläkten har varit känd för öfverlägsna
kroppskrafter. Det är en gammal kärnsund kämpaätt
af äkta nordmannakynne. Björnson som författare har
också något af den store och starke, som tack vare
sin öfverlägsna styrka försvarar de svage. En hans
skolkamrat från ungdomsåren har berättat: »Han
sam-lede de smaa gutter mod de store och pryglede dem
een for en». Men själf hörde han redan då till »de
store gutter». Det är samma tag i honom än, då
han föreslår ett europeiskt statsförbund af alla de små
staterna mot de stora.
Men se däremot på Zola: liten, svag och spenslig,
en dvärgnatur i jämförelse med Björnson. Hans kamp
i litteraturen gör icke intrycket af den starke heroen
som slåss för de svaga, han är i stället
personifikationen af de svaga, som då de ej orka slåss, tillgripa
sitt vapen, det från en trygg åskådarvrå framkastade
hånet mot de starka. Han är nutidens Tersites.
Men han har adlat detta hån genom att ge det
% konstens marmorsvalhet och genom den öfverlägsna
observationens psykologiska säkerhet. Ju längre hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
