Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky. Af N. P. Ödman. Några minnesord af en ungdomsvän. Med porträtt från skaldens sista lefnadsår (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY.
Af N. P. Ödman.
Några minnesord af en ungdomsvän.
Jet gick, kan man säga, som en suck genom
hela landet, när den 19 sistlidne maj
underrättelsen spred sig om Carl Snoilskys död.
Och detta dödsbud kom tillika så
öfver-raskande, att den första känslan vid dess mottagande
helt visst för de flesta var — bestörtning. Endast få
torde ens ha hört något om hans föregående sjukdom,
och äfven dessa kunde väl knappt tro, att den var
till döds. Allraminst de af hans personliga vänner,
som, likt undertecknad, kort tid förut träffat honom
till utseendet frisk och kry på sin post i Kungl.
biblioteket. När man under sådana förhållanden en
vacker dag får se en tidning med dödskorset öfver
hans namn och bild — då rycker man ovillkorligen
till och vill ej tro sina ögon. Man sitter för ett
Ögonblick som förstenad och bara stirrar på korset och
bilden. Det kan ej vara sannt, det måste vara en
villa! Så kändes det i det där ögonblicket för den som
skrifver detta, och så helt säkert för många andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
