Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Carl Snoilsky. Af N. P. Ödman. Några minnesord af en ungdomsvän. Med porträtt från skaldens sista lefnadsår (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek inspirerade * Röstsedeln», som skrefs på våren
1892 i ett för Sverige viktigt ögonblick och då gjorde
ett så öfverväldigande intryck, och vidare flera andra,
som inom detta diktslag höra till hans bästa, såsom
»Majsång på Skansen», » Viktor Rydberg. Vid
underrättelsen om hans död», »Christian Winther», »Till
Gunnar Wennerberg d. 2 okt. 189J», men äfven täcka
småbitar af helt annan art, såsom »September» och
» Täflan» m. fl.
* *
*
Vid en blick på Snoilsky som skald, skulle man
som ett genomgående karaktäristiskt drag kunna
framhålla, att det drömmande inåtvända sinne, den
centrallyriska riktning, som utmärka så många andra svenska
skalder, var för hans mera episkt-lyriskt anlagda
skaldenatur i det stora hela främmande; och att han i
stället utmärkte sig för en klar och vaken blick utåt,
en skarp iakttagelse af det lefvande yttre lifvet, vare sig
detta rörde sig inför hans ögon eller i historien, och
för en sann uppfattning på samma gång af detta lifs
innersida; och att han hade gåfvan att i en ädel
poetisk form med förvånande säkerhet omsätta hvad
han så sett eller hört, och göra det så, att den tanke
han tänkt vid skådandet af bilden alltid framträder
i dikten på ett klart och glänsande sätt och att den
känsla, som i inspirationens ögonblick fyllt hans
skaldehjärta, alltid bryter fram med oemotståndlig makt.
Och detta gäller sannerligen icke minst om hans
»Svenska bilder» — ja jag vill för egen del öppet
säga, att jag räknar de bästa af dem till det yppersta
vi äga af svensk poesi. Man må aldrig så manligen
kämpa mot, så blir man vid vissa ställen i dessa
sånger så gripen af den mäktiga tonen däri, att man
ej kan återhålla sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0026.html
