Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky. Af N. P. Ödman. Några minnesord af en ungdomsvän. Med porträtt från skaldens sista lefnadsår (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu ännu mer, hade det där värdiga och afmätta i sitt sätt.
Och nu låg därjämte äfven öfver hans anlete ett visst
inbundet vemod, utan tvifvel reflexen af inre strider
och brytningar i hans föregående lif. Snoilsky var
för öfrigt ej en man som man opåkalladt kunde ställa
sig förtrolig med, hela hans sätt och uppträdande
verkade alltid afkylande på alla försök till
närgångenhet. För främmande kunde han till och med
förefalla kall, hög och stolt. Men som sagdt för gamla
vänner var han själf alltid den gamle vännen, och
den, som skrifver detta, skall alltid gömma i ett kärt
minne den hjärtlighet, som mött honom i skaldens
hem, och särskildt aldrig glömma hur han vid ett
par tillfällen hade den glädjen att på uppmaning af
skalden själf få för honom uppläsa några af hans
»Svenska bilder».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>