Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky. Af N. P. Ödman. Några minnesord af en ungdomsvän. Med porträtt från skaldens sista lefnadsår (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utur papistisk träldom,
Allsköns förtryck och våld
En man kom lyckligt undan
I blågul fanas sold.
Och han själf, ättlingen af denne man från
1600-talet, tillhör nu af hela sin själ det nya fäderneslandet
i norden. Han sjunger:
Nu, leende vackra Laibach,
Du öppnar din famn,
Som ville du återbörda
Mitt krainér-namn.
Ditt sydliga arf kanhända
Hos mig går igen ibland,
Men, tro mig, intet rycker
Mig från mitt svenska land.
Och längre fram fortsätter han:
Min tanke och min sång
Gå på svensk melodi,
Till Sverige är jag bunden,
Fastän som lärkan fri.
Att det »sydliga arfvet», som han kallar det, »gått
igen ibland» i hans sånger och i dem lagt in mycket
af den glöd som saknas i vår kalla nord, det är
onekligen sannt, men lika sannt är det ock att det
nordiska allvarsdraget från det nya fäderneslandet
finnes där äfven. Söderns eld och nordens allvar äro
här alltså förenade, och i den föreningen ha vi kanske
förklaringen till själfva trollkraften i Snoilskys skönaste
sånger.
Såsom svensk skald kan Snoilsky sägas vara
Runebergs värdige efterföljare, och detta icke blott,
såsom vi förut antydt, i sin egenskap af fosterländsk
diktare. Nej man kan sträcka det påståendet än längre
och säga, att sedan den gamla s. k. »nyromantiken» dött
sotdöden med Atterbom och äfven den i sin art
storslagna Tegnérska idealismen med dess klassiska formprägel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
