Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige. Två dikter af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljumma vänner,
fiender dem du ej känner,
i förväntan stå:
det är ingen af de stora,
där är föga att förlora,
när en småstat bärs till grafven,
knappast saknad af de små —
skog och tufvor,
några älfvar, några grufvor.
Forna fränder
långt på lyckligare stränder
sträcka dig sin hand:
barn, dem du ej mäktat skyla
med en trasa mot din kyla,
fjärran hägnad hjärtevärme
offra de sin barndoms land.
Säg oss: röra
dessa rop ej ens ditt öra?
Hör, det kallar
djupt i tolfmilsskogar, skallar
djupt i gråstensbröst —
ande, hör du, när vi kalla?
Eko kommer åter: alla.
Berget rörs, och skogen svarar,
envist stum är Sverges röst,
Sverge väckes,
först när Sverges högmod täckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
