- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
32

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rospigg. Af Albert Engström (med 4 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

te sig, om jag kunde rikta en ljuskastare på
bränningen utanför hällen vid min badvik, där vraket ligger.
Det är skrofvet af en norrman, som en sådan här
natt med ostlig orkan inte kunde hålla fullt utan
förlorade med man och allt. Nu ligger han stadigt fast
i sandbottnen med sin ballast af bullersten, och när
isen lagt sig, bruka vi strandägare ligga på magen
omkring vakarne och beundra de präktiga teakplankorna
med sina kopparbultar och fundera ut något sätt att
komma åt virket. Morgonen efter en natt som denna
skulle det kanske löna sig att ta en tur utefter
stranden, ty sjön gräfver sig ned djupt och ruskar på den
gamla skorfven, så att bultarne lossna och en och
annan planka slungas i land.

Sådana saker tala vi om, gubben Westergren och
jag, medan rutorna skallra i blåsten och toddyn ryker
i våra glas. Gubben sitter modell åt mig. Han vill
inte ha pengar, bara en tuting, ty det är klent med
konfoniet i hans stuga. Hans gumma är död för
många herrans år se’n, sönerna äro på sjön, och han
fiskar och steker själf sin strömming och tjufskjuter
då och då en ejder till husbehof.

»Jag tror människorna ä’ stolliga nu för tiden»,
säger Westergren. »Skulle en inte fä skjuta fågel så
mycket en vill, när en bor vid hafvet! Skjuta bort
fågeln, aldrig har jag hört så’na tokerier! Fågeln tar
aldrig slut, för hafvet är stort — oförnuftigt stort»,
tillägger han.

»Men ejdern häckar här inte så mycket som förr»,
invände jag.

»Häckar han inte?! Det var fan! Jag vet ett
skär norrpå, där det häckar oförnuftigt mycke ådfågel.
Och nog räcker det åt oss åtminstone, så länge vi
lefver! Om en dum bondkratta inifrån land kommer
ner här och skjuter, det är en annan sak, för fågeln
är vår, eftersom vi bor vid sjön, och bönder gör bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free