Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rospigg. Af Albert Engström (med 4 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skulle. Och jag grät, ta mej fasingen lipade jag inte
som ett piskadt barn, medan jag laddade! Men det
gjorde ingenting, för det kom fågel igen och jag sköt och
grät och sköt och grät ända till middagen, för då var
haglena slut och alla byxknapparne och knapparne i
skinntröjan med. Nog kan en gråta, när en ser att fågeln
är så villig och en skall stå och behöfva bråka med
förladdning och sådant! Men ändå sköt jag 47 par
fåglar, och jag skulle ha kunnat få 147 par, om jag
bara hade haft ordentliga och nymodiga don. Och
det roligaste var, att jag var ensam ute den morgonen,
så att ingen annan fick vara med. Och ändå roligare
var, att nordosten kom på natten och tog bort isen,
och den kom inte igen på 14 dar, så jag gick
omkring och var morsk som en källarmästare, för ingen
i hela skeppslagen hade sett ett sådant skytte förut.
Ja, aldrig har jag haft så trefligt, utom då jag
smugglade hem griskultingen i min matkista och
tullvaktmästaren drack kaffekask just på den kistan och grisen
teg som om han hade förstått schäsen! Ja, det var
en oförnuftigt klok gris, det! Det var förräxten samma
år som jag låg och sof bredvid gråskälen.»
Nu är gubben Westergren i sitt esse och jag låter
honom berätta.
»Nå, hur var det med gråskälen?
»Jo, det var en majmorgon ute på Skathällen.
Jag låg med vättarne och solen brände och ingen fågel
kom. Och hur det var lutade jag mig litet och lurade
af. Jag vet inte hur länge jag sof, men jag vaknade
vid att någon blåste mig i ansiktet, och vill han tro
mig eller inte, så låg en oförnuftigt stor gråskäl, tjock
som en oxe och sina modiga tre alnar lång och blåste
mig rätt i synen. Jag vet inte hvem som blef räddast,
jag eller skälen, för han gjorde ett kast som en
mark-nadsgubbe och stänkte mig blöt som en snorgers.
Och så kom han upp några famnar utanför hällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
