- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
36

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rospigg. Af Albert Engström (med 4 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra hasade sig omkring oeh försökte komma undan.
Det enda tillhygge jag hade var kikarn, och jag valsade
in i högen och slog omkring mig, tills jag inte hade
större bit af kikarn kvar, än en mässingspatron. Men
då låg också sju gråskälar kvar, och den åttonde var
också vimmelkantig och började kasta sig mot land.
Den ville jag bra gärna ha också, men då jag försökte
sparka till honom med klackjärnet på nosen, gjorde
han ett kast emot mig, så att jag ramlade baklänges
och skälen öfver. Och det blef en brottning som på
den värsta cirkus. Men lika gärna kan en slå på en
mjölsäck som på en skäl, om en inte träffar Nnosen.
Till slut var jag så trött, så jag inte orkade mer,
och skälen kom undan. Han blef en gångareskäl
och — — —»

»Gångareskäl! Kan han va’ så dum och rå, så
han inte vet hvad en gångareskäl är! När en skäl
tappar känningen af vatten, ger han sig till skogs och
kan gå miltals öfver berg och backar. Den här skälen
tag talar om, mötte kyrkfolket vid Väddö kyrka på
söndagsmiddagen efteråt och de slog honom där.»

Det där om gångaresälar är sant för öfrigt, men
gubben bredde nog på åtskilligt i fråga om slagsmålet.

»Han tror mig inte, det ser jag på honom, men
jag tror inte heller hans lögnhistorier, så det smäller
lika högt. Skål!»

Gubben sträckte ut sin af gikten knöliga hand,
på hvilken två fingrar fattades, efter glaset och tog
en djup klunk.

»Nå, på hvad sätt förlorade Westerberg sina
fingrar?»

»I hafsisen, hvar blir en annars af med något?
Vi voro på väg med posten öfver till Aland, och isen
bröt upp och kallt var det, så det sjöng i luften. Vi
hade väl skjutit isbåten sina två mil på fast och bra
is och solskensväder var det, och så rastade vi för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free