Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En episod efter Geijers »affall». Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bekant, var det i sitt Litteraturblads första
nummer, som Geijer tillkännagaf sin frontförändring.
I början hoppades Atterbom likväl, att fortsättningen
skulle lugna och tillfredsställa. Annars kunde, skref
han till Beskow, detta år, liksom Erik XIV skref
angående sig i sin dagbok år 1567, blifva »infelicissimus
annus Erici Geijeri».
Och fortsättningen kom — med den bekanta
geijerska recension af Atterboms dikter, hvilken
säkerligen gjorde skalden mer smärta än något annat tryckt
dokument under hela hans lif.
Jag skall ej synnerligen här gå in på denna
mycket omtalade recension. Det är icke tal om, att
den ej innehåller något af det allra bästa och
sannaste, äfven hjärtligaste, som öfverhufvud är sagdt om
Atterboms poesi. Men dess förvånande
ogrannlagen-het vid behandlingen af skaldens person — en
ogrann-lagenhet, som upprörde många, t. ex. Tegnér — skulle
vara högst svårförklarlig, om man ej kände Geijers
sätt att tro dylika »björnsmekningar» tillåtna för en
hetsig och hederlig välmening som hans.
Och det är ett af de bästa bevisen på Atterboms
högsinthet att han, hur sårad han än blef, dock kände
och erkände Geijers välmening, förstod att Geijer var
hans vän lika uppriktigt och fullt som förr. Men
denna geijerska kritik och för resten hela den skefva
ställning, hvari Atterbom, Palmblad och de öfriga
kommit till dess författare, gjorde närmast följande
tid till det »olyckligaste år» men för Atterbom själf.
Och fastän ju tiden helade äfven här, och all den
gamla hjärtligheten ånyo bröt fram mellan Geijer och
honom, förblef saken plågsam för Atterboms sinne,
där, som han själf sagt, alla starka intryck blefvo
kvar och grodde samman med hans väsen under ytan.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
