Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En episod efter Geijers »affall». Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet den 24:e säger äfven:
»Jag ser att I bibehållit den hösliga vinken att ’utväg
gifs\ Må göra då! Poetiskt bättre är den läsarten visserligen.»
Därmed upphöra de Atterbomska anmärkningarna
till »rösten ur stugan», och den 1 februari lästes
dikten i »Svenska Biet». Den infördes, som sagdt,
anonymt; öfver stod »insändt».
Som helt, som poetiskt konstverk är »Röst ur
stugan» just icke lyckad. Man märker, hur den ofta
är ett verk af mödosamt arbete strof för strof och
hur ingifvelsen icke födts för stunden. Det är gamla
tankar, som författaren tänkt tusen gånger, tröttnat
vid, men nu än en gång måste sätta på vers. Dikten
har så blifvit för lång och svåröfverskådlig. Energi
och starkt personligt tonfall ha dock dessa strofer;
och flera enskilda af dem äro tydligen inspirerade, ja
af stor skönhet.
De rader, för hvilka skalden hade så stora
bekymmer vis-å-vis Geijer, lyda så:
Men klagar någon i min stuga,
att han ej i det nästet trifs,
hvad kan jag göra mer än buga
med höflig vink att utväg gifs?
Följande strof, där han svarar på »tidens»
anklagelser, att hans »stuga», hans romantik är enformig,
hör till de mera karaktäristiskt atterbomska som finnas,
till de skönaste äfven och kan därför här så mycket
hellre citeras, som den aldrig räddats till Atterboms
dikter:
Enformig utsikt visst som söfver!
Blott diktens haf, blott änglars dans,
blott hjärtats himmel blå däröfver,
blott ljud från urtids morgonglans!
Det ligger icke så litet af den atterbomska
romantiken i dessa fyra rader? Och skalden tillägger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
