Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En episod efter Geijers »affall». Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »stugan» som framkallat den lilla här skildrade
episoden, afslutar Atterbom dedikationen af sin
Tho-rildsboks förra hälft med dessa ord till den då —
1847 — döde vännen:
»Om de andar, som bebo klarhetens och fridens värld,
någon gång skåda tillbaka — — hur måste icke då all vår
sträfvan–framstå i hela sin egenskap af ett barnspel,
hvaröfver de odödlige småle? Och likväl förhöjes, måhända,
detta smålöjes glans af något som liknar en tår, när de se,
huru (vi lefva) inom en rymd så knapp, att vi näppeligen vid
dess ena gräns hunnit känna »stugan för trång» och ur
»skogen» längta ut på »hafvet», än vi redan befinna oss vid den
andra och på »den stilla sjö», öfver hvilken aftonbönens klocka
börjar klinga. Må vid denna klang min hälsning uppstiga till
dig och till kretsen af gemensamma vänner!»
Där, slutar han, skall Geijer säkert en gång,
liksom ofta tillförene här, mottaga honom »med en glad
blick, ett hjärtligt handslag, en omfamning, som inviger
för evigheten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
