- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
62

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fästmö för 600 daler. En liten tidsbild från 1790-talet af Birger Schöldström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att genast ut ur landet draga,

om han ej ville sig till något handtverk ge . . .

Med tårar och med svulten maga

han i detsamma såg sin forne lärlinge

lik andre unge mästare

med maklighet sin frukost taga;

med många böner, sorg och ve

han ändtligt blef gesäll hos denne skräddare

och, då han sydde, sjöng: »ack, ve den usle dåren,

som ej vill föda sig med nål och fingerbåren!»

Stycket är ju både kvickt och i formen ledigt —
sanningen likmätigt må ock nämnas, att Gjörwell
misstänkte, att faktor Löthström ej varit ensam om dess
författande, utan haft hjälp af en som vitterlekare
bekant filosofie magister och medicine kandidat
Linde-bäck, »en stor skalk» — och det kan ännu i dag
läsas med nöje; men vid sitt första framträdande i
tryck måtte det ha, förutom förlöjligandet af skräddare
i allmänhet, illa stött mot ett eller annat enskildt
förhållande, som ej eftervärlden kan rätt förstå, ty det
uppväckte på det håll, där man ansåg sig utpekad,
en stor förbittring.

I Dagligt Allehanda i Stockholm n:r 65 det
ofvan nämnda året blef skräddarepoemet underkastadt
ett strängt omdöme af en insändare, som kallade
sig Redelig Landtbo och som »däri ej fann ett enda
ord som kunde utmärka en rättskaffens medborgare . . .
Är detta stycke författad t att vinna pris, så tillåt mig
säga, att vägen till Parnassen går ej däråt . . .
Tomheten hade för denna gången mera hedrat tidningen
än ett poem, fullt af stickord, förargelse, ovett och
dumhet». — »Jag hör», tilläde insändaren, »ej till
skräddaresocieteten, och det är ej därföre jag fattat
pennan, men jag är redelig svensk medborgare, och
en sådan uraktlåter aldrig att taga parti för eho det
vara må som af otidiga och oförtjänta anfall blifver
antastad».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free